NVV i fritt fall, vargens inaveln reduceras inte.

Det verkar vara ”fritt fall” i Naturvårdsverkets (NVVs) åtgärder för att som de säger ” följa regeringens politik”. Den ena handen vet inte vad den andra handen sysslar med. Och konsekvenserna av de olika händernas handlade förstärker snarare än begränsar problematiken med vargtillväxt i Sverige.

Det planeras utsättning av vargvalpar, nyss flyttades en genetiskt viktig varghona för tredje gången. Allt med syfte att få till en genetisk stark vargstam i Sverige. Vargstammen växer och är på väg mot den punkt där tillväxten sker ohämmat. – Vi arbetar enligt regeringens direktiv, säger NVV när åtgärderna ifrågasätts.

Företrädare från NVV har tom börjat utföra och utreda det regeringen inte har sagt, bl.a diskussionerna om sk. vargkorridorer i vinterbetesområden för ren. Enligt NVV har regeringen inte skrivit något om begränsning av varg  i vinterbetesområden för ren.Därför tolkar NVV det som om utsättning av varg i dessa områden är okey och snarast måste initieras.

Man bävar för vad mer som NVVs nitiska tjänstemän hittar när de lusläser det som inte står på raderna. Ibland är man också fundersam om de pratar med varandra där på myndigheten och om alla tjänstemän vet vad den andra gör, tom vargforskarna har börjat protestera.

Vargbevarandesidan å sin sida, har glada dagar och hakar på och höjer sina röster och gör uttalanden om att renägande samer bara är bidragsberoende parasiter. Samerna  i Sverige kan gott vakta varg istället för ren, säger Mikael Karlsson & Co.

Det fria fallet är är fullständigt när man adderar konsekvensen av NVVs tolkningar och aktiviteter. Ett fritt fall och en explosiv tillväxt av både varg o kostnader, som ingen på NVV kan redogöra storleken för, i alla fall inte officiellt.

Uppfyller NVV regeringens syfte med sina aktiviteter kan man undra?

Regeringen hävdar att syftet med den förda rovdjurspolitken är att vargen skall bli genetisk stark i Sverige. Dagens stam är för liten och för inavlad för att klara sig på lång sikt, säger man. Den förda politiken skall syfta till att stärka vargens egen kraft att överleva i Sverige. Med detta verkar Alliansen sig nöja, inte ett uttalande från ”högre håll” om NVVs lekstuga med alla dessa utsättningar och helikoptertransporter av genetiskt viktiga vargar.

Dag Lindgren , professor i skogsgenetik som torde vara opartisk menar att NVVs agerande är kontraproduktivt i förhållande till de syfte regeringen har. Han menar att konsekvensen av NVVs åtgärder förlänger snarare än förkortar tiden tills bevarandestatus på vargen uppnås. Enligt Dag, kommer det att ta fyrtio år istället för tjugo, innan vargens inavelsstatus är sådan att man kan tillåta beståndsbegränsande jakt. Jodå, ni läste rätt, fyrtio år av inplanteringar, flyttar och otillhämmad tillväxt av varg innan vi kan börja tulla på beståndet igen.

Hans tes är att ju mer utspädd den nuvarande stammen blir dessto längre tid tar det att uppnå det som regeringen avser. Många av de av NVV beviljade åtgärderna som vidtagits menar han, har förlängt den tiden. Han tar som exempel, de tre genetisk viktiga vargar som skjutits under skyddsjakt och att flyttningen av vargar från norra Dalarna har avbrutit den första framgångsrika familjebildningen med invandrad varg på fyra år. Han menar att vargens inavel skulle kunna sänkas fyra gånger snabbare om statsmakterna tänkte mer på vargen och mindre på EU.

NVV har fritt fall i sina korridorer, den ena handen vet inte vad den andra sysslar med. Konsekvensen blir, att för var dag som vargstammen växer sig större, tar det längre tid till gynsam bevarandestatus uppnås.Och ju fler beslut som fattas av de som inte har kunskap i ämnet desto fler vargar får vi, desto fler blir skadorna och snart är den dagen förbi då vi kan återfå kontrollen över vargstammen i Sverige.

När skall regeringen och folkopinionen vakna, gå samman och sätta stopp för detta vidriga som händer. Vi kommer inom kort på de flesta håll i Sverige att få se en natur tom på djur men full av varg. Nu är det dags att sätta på bajonetten på geväret, det är skarpt läge som gäller. Vi måste få stopp på denna okunniga politik och tjänstemannastyre som fördärvar vårt land och ökar klyftorna mellan drabbade och ”odrabbade” människor och djur.

Tråkiga upplevelser i varglänet Dalarna, nyårshelgen 2011

Allt hände på samma dag, saker som gjorde avslutningen av 2011 tråkig och tung. Nyårsaftonen startade med besök hos en nära släkting som under hösten flyttat till äldreboende i Malung/Sälens kommun.

Vi fick en chock, vår släkting hade magrat något oerhört sedan augusti. När man är närmare 95 år, sjuk och sedan tidigare inte överviktig är näringsintaget viktigt för att orka vidare. Döm av vår förvåning då vi får veta att på det boende släktingen vistats på tills nu, fick de äldre ingen lunch under helgerna. Frukosten serverades vid nio och till lunch fick de kaffe o kaka. Middagen var vid tre tiden. De som besökt vår släkting på boendet berättade att de äldre varit ledsna och klagat på att de var så hungriga.

Vi är chockade men ändå glada över att vår släkting nu kommit till ett annat boende där alla måltider serveras sju dagar i veckan.

På vår resa från äldreboendet tog vi en väg genom vargland och vad möter vi där mitt på dagen en nyårsafton? Jo, två bilar med folk från Länsstyrelsen. De hade skotrar på släpvagn och hade varit ute och övervakat några vargar i reviret. Hur kan Sveriges politik ha kört i diket på detta sätt?

Våra gamla som levt och byggt vårt land får sitta och vara hungriga på helgerna pga av besparingar inom äldreomsorgen medans statliga tjänstemän är ute på extraOB tid och spårar varg.

Det har nu gått några dagar och jag är fortfarande mycket tagen och tror nästan inte att det är sant. För att kolla upp sanningshalten i det vi hört kontaktade vi en kompis som har en äldre släkting på det omnämnda boendet. Jo, de stämmer, de kommer själva dit med mat på helgerna pga av detta. Skulle vara mycket intressant att diskutera detta med de ansvariga politikerna. Man kan fundera om de sover gott på nätterna?

Vi måste upp ur diket genast !!!

Lena fick röja träd från vägen

Fem träd rasade över vägen och en telefonledning föll ner.Trots det fick Lena Laaksonen och Per Persson klara sig själva i ovädret.

Lena Laaksonen och Per Persson bor i närheten av Kasaviken utanför Örnsköldsvik. Under eftermiddagen ramlade fem träd ner på vägen utanför deras hem, och en telefonledning rasade ner från stolparna.

Ett av träden var nära att träffa en buss med skolbarn på väg hem.

– Det skiljde bara 30 meter mellan bussen och trädet när det föll, säger Lena Laaksonen. Det hade kunnat gå illa. Flera av barnen fick kliva ur bussen och blev hämtade av sina föräldrar.

Under eftermiddagen har Lena och Per Persson, också boende i området, själva sett till att röja vägen från fallna träd. Totalt har det blivit fem stycken. Efter det tredje trädet ringde de SOS Alarm i hopp om att polisen skulle komma och stänga av vägsträckan. Hos SOS hänvisade man till Trafikverket, och hos Trafikverket hänvisade man tillbaka till polisen.

Då gav Lena upp försöken att få hjälp.

– Sedan dess har jag och Per suttit och hållit ett öga på vägen så att inte fler träd ska ramla, säger Lena. Det finns flera stycken som ser ostadiga ut.

Om inte Lena och Per själva tagit initiativ att röja vägen med motorsågar och andra verktyg är hon övertygad om att vägen inte hade gått att använda.

– Det hade varit träd överallt. Många använder den här vägen för att köra till och från jobbet, och de hade kunnat få problem i dag.

Publicerat i Örnsköldsviks Allehanda

Vargpolitiken i Sverige – ett älgjaktlag utan jaktledare.

Ibland när jag sitter på pass, flyger tankarna iväg och funderingar på sådant som ligger i utkanten på själva jakten, svävar omkring i huvudet på mig. En gammal goding är, jaktlaget som instiution, eller rättare sagt frågan;

– Hur kommer det sig att de flesta älgjaktlag trots sina individuella olikheter, konflikter, förutsättningar oftast lyckas nå sitt mål, x antal fällda älgar vart eviga år?

Tar man sig en utflykt i organisationsvärlden anar man framgångsfaktorer i jaktlaget direkt, ett tydligt ledarskap och mål. Det är busenkelt, jaktledaren pekar  i vilket hörn ”skåpet skall stå”  och även om man håller med, eller ej, brukar de flesta jaktlagsmedlemmar göra som jaktledaren säger – en ledarskapsgestalt behöver inte vara en favorit, men åtlyds ändock.

Den andra faktorn som leder till framgång är de tydliga målet, att nedlägga, låt säga, fem vuxna och fem kalvar, varken mer och helst inte mindre. Dessa två faktorer förenar de flesta älgjaktlag och gör dem framgångsrika.

Alltså, så här långt kommen i tankarna, jägare kan enas om de har rätt styrmedel.

Utan att ha torrt på fötterna antar jag att älgjägarna är i majoritet i Sverige idag, det torde finnas färre personer som jagar småvilt. Vid småviltsjakt kan man jaga ensam eller i lag, allt efter tycke och smak, en individuell jakt och inte alltför beroende av ledarskap och målsättning.

Drevjakt tarvar en del folk och likaså rovdjursjakt på björn och varg. Vid exempelvis riktad björnjakt, blir själva målsättningen lite kinkigare. Orsaken till varför jägaren deltar varierar väldigt mycket och därmed blir det mer turbulent kring upplägg och genomförande.

Björnen rör sig över stora områden och för att kunna nå framgång går allt oftare, flera jaktlag ihop om björnjakten, något som innebär att de plötsligt finns kanske 10-15 ledare för samma jakt. Otydlighet uppstår kring ledarskapet och de finns ingen naturlig ”överjaktledare”, utan en dylik utses oftast utifrån pondus, arbetsställning (anställd på skogsbolag el. större markägare) eller kanske de vanligast förekommande, att den blir samordnande jaktledare, som först tagit initiativ till samjakt på björn i området.

Hur är de då med målsättningen för de enskilda jaktmedlemmarna?

Några  kanske väljer att jaga björn för att de är spännande, en del vill ha bort björn från markerna och andra ser det som en personlig utmaning. En del i jaktlagen väljer att avstå  björnjakten för att de har stor respekt för vad björnen kan göra med en människa eller bara tycker det är otrevligt, andra tycker inte att björnen är till bekymmer på markerna.

Alltså, med björnjägarna som exempel kan man tydligt se att målet för jakten är betydligt mer varierat än vid ex.vis älgjakt. Om man till detta adderar att rovdjursjakten har varit försvunnen ur vår jaktkultur under lång tid, vilket innebär att erfarenhet av lyckade jaktmetoder inte finns i samma utsträckning som för älgjakt, förstår vi varför inte framgången och enigheten är lika som vid älgjakt.

Det här anser jag också vara grunden till varför vi jägare inte kan enas kring vargpolitiken i Sverige.

Vi är jägare allihop men med olika mål- och förutsättningar. Alla jagar inte av samma orsak, ser inte samma nytta, delar inte samma upplevelser och har inte samma erfarenhet.

Det jag är orolig för, är att vi själva gräver vår egen grav om vi inte lyfter huvudet ovanför jägaredefinitionen. Jakten som en del av livsstilen är i farozonen. Vi som värnar miljön, naturen och djuren i Sverige, dvs jägarna måste tänka längre än vårt egen jakt och jaktlag.

Vargen är ett vackert djur som bör respekteras, men likt älgjaktlaget måste vi hitta ett tydligt mål som vi alla i laget Sverige kan enas om.

Tyvärr finns rejäla brister i det ledarskap som skall ta denna fråga framåt i vårt land. Innan dessa brister åtgärdats kommer vargfrågan att splittra oss jägare likt ett älgjaktlag utan ledare!

Utökad eftersöksbojkott

Som enda parti tar Landsbygdsdemokraterna (LD) ställning och uppmanar alla Sveriges berörda jägare till utökad bojkott av eftersök på trafikskadat vilt.

LD inser att en nedläggning av eftersök utökar lidande för ett antal påkörda djur på kort sikt. Men att inte göra något kostar på längre sikt en total kollaps av allt eftersöksarbete i och med att redskapet för eftersök, Sveriges jakthundar, hotas med den av regeringen förda rovdjurspolitiken.

Avla och träna hundar

Att utföra eftersök utan hund torde vara omöjligt i de flesta fall och att träna och avla på jakthundar utan tillgång till löshundsjakt och vargfri mark är dömt att misslyckas.
Eftersöksekipaget behöver tillgång till träning i skog och inte riskera att bli uppäten av en varg under pågående eftersöksuppdrag.

Sveriges jägarkår avkrävs förvaltningsansvar för de vilt som lever i Sverige. Ett ansvar som jägarkåren under många årtionden har åtagit sig oftast långt över det som avkrävts enligt lag.

Cirka 45 000 viltolyckor

En stor viltvårdande uppgift har eftersöksekipagen som sätts in efter de cirka 45 000 viltolyckor med fordon som sker årligen runt om i vårt avlånga land.
I ur och skur, dygnet runt, har eftersöksekipage tagit sig an den tuffa uppgiften, med risk för liv och lem. De har spårat och avlivat djur som skadats i trafiken samt utfört efterföljande skriftlig rapportering.

Tills förra året har jägarna dessutom utfört uppdraget utan ersättning. Idag utgår en symbolisk summa, några hundralappar per uppdrag oavsett tidsåtgång.

Utsatta för risker

Eftersöksekipage är att betrakta som oskyddade trafikanter och blir därmed utsatta för risker från passerande trafik. Därför har Trafikverket krav att de som utför uppdraget på vägarna skall ha adekvat utbildning för detta. Vederbörande skall också vara utrustade med varselkläder av särskild kvalité. Ingen ersättning utgår för utbildningen och endast i sällsynta fall erhålls västar utan kostnad för jägaren.

Det var bara några månader sedan som en eftersöksjägare blev påkörd och dog under pågående arbete. Hur många hundar som fått sätta livet till under ett dylikt uppdrag finns ingen statistik på, mig veterligen.

Total tystnad

Men utan att fantisera torde de vara ett ansenligt antal och dessutom ökande.
En total tystnad råder runt Sveriges folkvalda politiker avseende den förda rovdjurspolitiken trots upprepade påtryckningar av bland annat LD, berörda jägare och Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik.

Denna tystnad vill vi i LD bryta och uppmanar därför alla Sveriges eftersöksjägare att förena sig med sina kollegor som startat bojkotten i Dalarna. Sveriges folkvalda har delegerat ett ansvar till jägarkåren men ger dem inte förutsättningarna att klara av uppdraget.

En återremiss av ansvaret borde därför göras exempelvis genom bojkott.

Fånga bollen!

EU har öppnat för en annan tolkning av direktiven, likt den som övriga EU länder har gjort. Sveriges folkvalda politiker, fånga den bollen och bryt tystnaden av respekt för den part som ni avkräver ansvar av. Hur och när tänker ni agera i denna problematik?
Att sedan talesmän för Svensk rovdjursförening och Djurskydd går ut och kräver en utredning om löshundsjaktens konsekvenser med syftning till av vargen hotas i Sverige, ter sig enbart mycket fånigt.

Värnar inte dessa två herrar andra djur än vargen? Eftersök på trafikskadat vilt är svårgenomförbart utan en för ändamålet tränad hund. En hund som tränats i naturen och på de viltslag den skall eftersöka. Vi i LD föreslår istället en utredning om hur mycket pengar dylika föreningar erhåller av staten. En sådan utredning torde göra mer nytta för trafikskadat vilt, Djurskyddet och den biologiska mångfalden i Sverige.

Lena Laaksonen, partisekreterare
Landsbygdsdemokraterna